Sömnlös natt

Så blev det ännu en sömnlös natt.Jag är rädd för att somna.Rädd för drömmar om döden som får mig att vakna vettskrämd. Hjärtklappning och svettningat som får mig att tro min sista stund är kommen.Kanske är drömmarna i sig inte så konstiga.Jag har de senaste veckorna blivit besatt av döden.Läser bloggar och alla nyheter som finns om död och elände. Lider så med de som sörjer och blir lämnade kvar.Kanske för att jag själv levt med sorgen som sällskap större delen av livet. Kan det vara så att när man tidigt förlorar en förälder som var all ens trygghet och kärlek så trivs man bäst i det tillstånd man känner till. Kan man som barn utan hjälp genomgå ett sorgearbete som leder en rätt.Kan jag ha fastnat halvvägs?? I en bara -vara -tills -allt -är -slut tillvaro.
Nu är morgonen snart här och en ny lång dag att ta sig igenom.